Thailand

Ja så har då även vi gjort ett besök i Thailand. Vi drog iväg på julafton med direktflyg från Luleå till Phuket/Thailand. Dryga 10 timmar på flyget ned. Spänd av förväntan :)

Vi har legat på fin sandstrand, badat i varmt vatten och svettats under het sol.

Vi har bott på jättefina hotell/bungalows/svit. Det har varit bra med utrymme, rent och fint. Trevlig personal. Ja vi har verkligen njutit :)

Mitt fantastiskt trevliga sällskap <3 Tur jag har han som håller reda på  mig ;p

En och annan god dryck har intagits

En av många statyer

Några "kamrater" har vi också stött på :)
På en altan hade vi varje kväll tre arbetande kompisar. Ibland hamnade de i luven på varann.

När mörkret föll började andra "kompisar" arbeta för brödfödan på stranden :)

 Vi har inte bara druckit gott, vi har även ätit gott.

Ibland var glasen för små, så då fick vi hinkar istället ;p

Nyårsafton firade vi i Khao Lak tillsammans med Kristin och Ove Amundsson, Anders Bergman och Annica Perman. Rätt otroligt att vi var tre från Vuollerim på samma ställe :)

Ibland var Ove med på bild.......

.....ibland inte ;)

Två brudar vid bling-bling-butiken (Annica o Kristine)

 Behöver jag säga att vi hade en sjukt rolig kväll?¿? hehehe

Vi passade även på att besöka Tsunami museet. 

Denna polisbåt ligger 2 km från havet, den transporterades dit på en 3 m hög våg i samband med tsunamin. Helt otroligt vilka krafter.

Bilder från stränderna, där det låg döda människor, bråten, ja ett jätte kaos kändes helt overkliga. Sorgligt och ledsamt.

Efter en vecka i Khao Lak beslutade vi oss för att röra på oss....... (dumt beslut)

Vi bokade en minibuss till färjan som skulle ta oss över till ön Ko Samui. En resa som enligt försäljaren skulle ta 6 timmar.

Taxiresan visade sig bestå av flera många delar. Mitt vad det var blev vi avkastade mitt ute i ingenstans. Fick en klisterlapp på bröstet och fattade ingenting. Rätt vad det var blev vi upplockade av nästa minibuss/taxi som skjutsade oss en lite bit till, utkastad, ny klisterlapp, ny minibuss/taxi, ny resa, utkastad, ny klisterlapp....... och så höll det på *suck

När vi väl, efter många om och men, var framme hade resan tagit 12 timmar, min reumatism gjorde sig påmind, högerfoten svällde så två tår sprack.... Ja ni fatta, det var en helvetesresa..... Men vi är en erfarenhet rikare :)

Detta var stranden som vi aldrig fick ligga på, havet vi aldrig fick bada i. För stormen Pabuk dök upp.

Det gick ingen nöd på oss, vi bodde bra, vi åt och drack gott. Men kul är det inte när det blåser och ösregnar. Och när det ösregnar så då är det verkligen massor med vatten som kommer.

All båttrafik stängdes av och inga matleveranser eller människor fraktades över vattnet.

Efter mycket tur så lyckades vi få tag i flygbiljetter till Bangkok. Det var ju fler än vi som ville bort från ön, så flygplatsen var överbelamrad med människor som väntade på att det skulle bli en flygstol ledig.

Upp till Bangkok kom vi men natten innan drabbades Thomas av dålig mage. Ätit något olämpligt.

Fick inte behålla nåt. Så han låg helt däckad hela vistelsen där.

Så jag fick roa mig själv så gott det gick. Ja hade inga problem med att ligga vid poolen på taket och bara slappa :)

Tyckte mest synd om han som inte orkade mer än upp på toa....

Ett gigantiskt köpcentrum besökta jag i alla fall. Då jag var på jakt efter ett Apotek...
Ja, jag hann ju dit ett par gånger :)

 På flygplatsen i Bangkok stod denna jätteskapelse och spanade ut över folkhavet

I sista nattens hotellrum, vid flygplatsen i Phuket, väntade dessa svanar på oss :)

Elnätet i Thailand är för mig ett virrvarr av kablar överallt. Fattar inte hur någon elektriker kan hålla reda på vad som är vad, vart det finns ström och inte.....

Det var lite om det goda livet i Thailand. Men myntet har ju två sidor.
Det var välstädat och fint just där på hotellen, eller just på den fina restaurangen, men så fort vi klev utanför fanns en annan verklighet. Det fattiga, bedrövliga, smutsiga, trasiga, rent bedrövliga....

Det "fantastiska blå/gröna klara havet" har då inte vi sett. Däremot det grumliga, skitiga havet fullt av sopor, det har vi upplevt.

Sopbergen hittade vi överallt. Det verkar inte finnas någon ordning på sophanteringen. Det låg sopor precis överallt....

Det doftade inte gott, det luktade kloak och sopor vart än vi kom. 

Ja jag är ledsen, men Thailand imponerade inte på mig. Jag brukar känna mig glad och tacksam när jag åker hem från en semestervistelse utomlands. Nu kände jag mig sorgsen och ledsen. 

Och inte blev det bättre av alla äckliga, snuskiga europeiska karlar som skröt över sina erövringar, som köpte sig en liten flicka för natten, bara hon försvann nog fort på morgonen så det gick att köpa en ny....

Nä jag säger som en av mina medpassagerare: "Det måste bli mörkt för att man ska se det vackra"

Styrde kosan hemåt igen 8 januari. Resan var lång, drygt 12 timmar. 

En jäkla fart var det på planet trots att det tog lång tid. Men så är det ju några mil att färdas också ;)

Det blev ett långt inlägg, men nu ska jag avsluta :)
Over and out
~kram Kicko~

Du blir utbildad när du reser

Ja men just ja....

Har i några dagar tänkt att idag måste jag gå och köpa tandkräm.... men har jag kommit ihåg det?¿? Nää så klart jag inte har. Och nu sitter jag och lyssnar på P3 och vad snackar dom om. Jo, om hur svårt det är att komma ihåg att gå och köpa tandkräm... så ja just det. Nu kommer jag ihåg vad jag skulle köpa innan jag åker hem :)

Hoppas bara jag kommer ihåg det till jag verkligen ska åka hem :o

Ibland undrar man ju hur folk tänker. Kommer till jobbet och en bil står parkerad på vår parkeringsplats. Jag gick fram och sa, ursäkta men väntar du på någon? Jaa, svarade killen. Okej sa jag, men här får du inte stå. Nä jag vet, svarade den trevliga killen, jag ska flytta mig. Perfekt tänkte jag. Men efter ett tag inser jag att jag glömde fråga NÄR? :/

Funderade på om jag skulle gått och erbjudit en lektion i trafikregler/skyltar ;)

Hur det går med vår renovering? Jo tack det går framåt. Två veckor är nu fyra. Och nu river vi, gör om gör rätt. Men det blir väldigt fint :)
Längtar till det är klart.

Vi är fyra brudar.......eller som Thomas säger, kärringar, som känt varann sen vi var jätte småa. Vi har även gått grundskolan tillsammans, åk 1-9. Vi har under åren träffats och haft kul.
Åren går dock så fort, fortare och fortare ju äldre vi blir. Och nu var det 8 år sedan sist. Men hellre sent än aldrig :)

 Carola och Agneta 

Jag och Anita

Det är inte lätt att få till en normal bild under skratt-attack-förhållanden. Nä just ja, det berodde på att vi inte hade bättre kameror än så här...... eller kan det vara så att vi ser inte bättre ut än så här? :)

Spelar roll, fruktansvärt roligt hade vi. Tänk att det har ingen betydelse att det gått massa år sen sist. Vi har så mycket att minnas och berätta. När vi var på klassresa till Stockholm..... oj oj. Vem gjorde vad, och med vem.... hahaha.
Och tänk att jag dessutom fick med mig två bilder på mig och Thomas. Från tiden vi var tillsammans första gången <3

Hångel i soffan hos mamsen och papsen hehe

Kolla in hockeyfrillan på Thomas hihi

Och en bild på mig och Anita - 1979 <3  (jag 12 år)

Ser ut som vi spanar......

Vilka minnen. Nog känns det skön att inte sociala medier fanns då ;)

Och inte har vi någon snö ännu. Väntar och längtar. Det är inte kul att ha regn och plusgrader i november.... Nä dags att dansa snödansen!

Ha de gott, nu ska jag fixa lite och sen blir det trav ikväll :)
~kramar Kicko~

Det är inte alltid nödvändigt att vara stark, utan att känna sig stark